det jag hatar mest med att arbeta är vad mina skattepengar går till. 
Jag vill arbeta för mitt folk, inte för dess undergång. Se hur dekadent-heten är signumet hos de flesta, hur vi hjärntvättas var dag av en korrupt media. Se hur vårt folk förlorar allt, utan att någon höjer rösten och tar strid för det. (och skulle någon våga sig på det slår media skoningslöst neråt och krossar motståndet) Främlingsinvasionen kommer aldrig att upphöra, vårt kulturella arv kommer aldrig att lyftas fram utan försvinna mer och mer in bland relikerna. Vår ideologi är att tjäna så mycket pengar som möjligt för så lite arbete som möjligt. Vi uppfostrar vilsna människor, som inte har någon grund att stå på över huvudtaget. Depressiva, vilsna, giriga, lata, förtappade ungdomar med noll framtidstro. Dessa ska vara mina landsmän, dessa ska vara de personer jag ska bygga ett samhälle med. 

Tro f*n att det går utför med det här landet, värre tror jag också att det kommer att bli. 
Som Svensk ung man ska jag bara hålla käften stängd, sänka huvudet och arbeta på. Annars är jag bara en nazist, en främlingsfientlig rasist, en högerextrem fascist. 
Jag ska blunda för hur samhället ser ut idag, med rån, misshandel, våldtäkter och mord. Korrumperat ekonomiskt system, medial hjärntvätt, katastrofal matindustri. 
Samtidigt när man ska rådfråga sina äldre så tittar de bara komiskt på en, som att man är tar allt för allvarligt. 
Njut av livet, lev i nuet, det löser sig... Generationerna efter kriget har visserligen arbetat hårt, men vad har de egentligen byggt upp. Vad har de lämnat för arv i form av ideologiskt fundament och samhällssyn. 
En dekadent världsåskådningen.